Idag har matte tagit sig samman och åkt iväg till en agilitytävling med mig. I och för sig en väldigt inofficiell sådan, men kul ändå! Jag fick springa tre lopp, blåbärsklassen, hoppklass och agilityklass och det gick jättebra tyckte både jag och matte. Nu är det ju i och för sig så att vi är lite partiska. Men det gör inget - eller hur? Jag lyssnade uppmärksamt på matte, det gjorde jag. Det är ju inte mitt fel att matte under en tiondel av en sekund inte visste var hon var, och då lurade mig att vi var på väg mot ett hinder - och så plötsligt ändrar hon sig... Tror hon att jag är en katt som kan vända i luften, eller? Nåja, det gjorde inte så mycket - hon insåg sitt misstag och gav mig belöning ändå:). Och i blåbärsklassen fick jag till och med ett pris, trots att vi diskade oss. Det svåraste den här kvällen var att matte ville att jag skulle vara tyst när jag låg bredvid tävlingsplanen och tittade på alla andra som sprang. Hon sa till mig väldigt (!) många gånger - men det var såååå svårt!!! Men när jag lyckades fick jag godis och sedan kom hon och hämtade mig för ännu ett lopp. Kul tycker jag. Och både hopploppet och agilityn var egentligen för svårt för oss ännu, men jag försökte och det var matte nöjd med... Är det så här att tävla agility så är det helt OK tycker jag... Belöning oavsett vad som händer - då kan jag ta att det blir lite fel... Disk-plockaren Koy

Hur ska jag kunna veta vad man får och vad man inte får, om ingen berättar? Idag har matte skällt på mig flera gånger... Men hur ska jag kunna veta att man inte får bita i en gummibåt när ingen har berättat det förut? Jag har i och för sig aldrig provat förut - men just därför ville jag prova idag... Och hur ska jag kunna veta att man inte får stå och balansera i en blomkruka? Du har ju tränat mig till att kunna balansera på en massa olika saker... Och varför inte i en blomkruka när jag behöver nå upp för att se lite bättre??? Och hur ska jag veta att jag inte får hämta själv från grillen? det luktade ju färdigt! Och hur ska jag kunna veta att jag inte ska hämta den döda fågeln när du säger att jag ska ut och leta? Bara för att du sällan gömmer döda fåglar, eller? Men farbror Abbe har allt berättat för mig om retriverapportering... Så det så! Frågvis Koy

Tre döda funna i båt. I vår båt! Hur har det gått till? Hur kan tre möss ta sig in i en vintertäckt båt utan vare sig stege eller nyckel? De måste ju haft ett himla jobb att klättra på snödrivor, svinga sig i repstumpar, klättra i en hal pressenning och balansera på ett fruset plastdäck för att ta sig in. Och när de väl kommit in har de tagit sig in i ett stuvfack där matte brukar förvara vår mat på somrarna - bara för att upptäcka att det var tomt. Vilken nit! De hade dessutom varit så rädda för upptäckt att de dragit locket över sig och stängt in sig.... och på den vägen var det nu när vi kom dit...  Tre döda - och husse fattar inte hur de har lyckats. Men hur ska jag kunna hjälpa till? Husse har ju sabbat alla spår när han täckt av båten, skurat och sjösatt. Men fundera kan man ju...

Sherlock Koy

Vilken härlig helg det har varit! Jag har fått jobba massor!! Vi började lördagen med ett varv i fårhagen. Den ligger precis bredvid ett slott, så den här helgen var vi en turistattraktion. Vi kan ju inte så mycket ännu, men det var utlovat att man kunde se oss träna under dagen. Nåväl, vi hade åkt dit och vi tyckte inte det gjorde så mycket att vi inte hade någon publik när vi satte igång. Förutom några små barn som stod längs staketet och tittade storögt förstås. Vi föste fåren längs staketet framför barnen så de såg bra och sedan tog vi in dem i en fålla (fåren alltså, inte barnen) puttade ut dem igen och tillbaka längs staketet. Så ringde mattes telefon och vi gick och satte oss och vilade lite medan hon pratade. När hon stoppade undan telefonen uppmärksammar hon att det står en massa folk bredvid som tackar för underhållningen. Det visar sig då att de tittat genom ett fönster från frukostmatsalen i vandrarhemmet bredvid. Och sedan fick vi visa lite till innan vi blev avlösta av min kompis som kan mycket mer än jag och som tog över showen. Nu åkte matte och jag tillsammans med en annan kompis och tränade agility. Det var superkul! Matte fick jättebra hjälp så hon skötte sig bättre och bättre under träningens gång. Tänk så bra det går bara hon visar mig vart jag ska i god tid! Jag kan ju faktiskt inte veta innan hon ens tänker tanken... Men så fort hon gör det brukar jag kunna gissa... På vägen tillbaka sov jag gott! Men sedan var det dax att knuffa fåren runt hagen igen:)Oj, oj, oj, vad kul detta är! Nu började en av tanterna se lite grinig ut. Men desto roligare när jag står kvar och spänner ögonen i henne...och hon vänder och går! Ha! Jag vann!! När vi sedan kom hem så sov jag gott hela kvällen och natten när matte och husse umgicks med andra tvåbeningar. Jag hade i och för sig ansvar för att hålla koll på huset, farbror Abbe och KF, men det är inte så betungande. Hard working-Koy

Ja, faktiskt! Åtminstone ibland kan jag meddela. I slutet av förra veckan fanns det hos oss. Då var de där lockig tanterna inte ett dugg populära för de hade rymt. Men jag och min kompis som fick vara med och fånga in dem tyckte det var helt OK faktiskt. Trots att det var ganska sent på kvällen och jag var hungrig, men sånt glömmer jag när det finns jobb att göra. Nåväl, våra mattar stängde in dem och vi åkte hem och sov. Näst morgon blev vi dock väckta av beskedet att tackorna hade rymt igen. Nu var det inte roligt längre tyckte mattarna. De fick lov att jobba en himla massa för att höja staketet och sätta el runt hela hagen. Dessutom såg de till att få tanterna klippta när de ändå höll på. Och nu har de varit kvar hemma i hagen hela veckan, så nu är värdeökningen ett faktum. Dessutom har jag fått jobba lite mer i skarpt läge och jag har lärt mig en del jag också. Guldgossen Koy

Nu har vi fått egna får. Jättekul tycker jag som får träna nästan varje dag nu. Och de har inget emot hundar och inte emot tvåbeningar heller tror jag. Och de är inte jättepositiva heller. Himla bra! När jag kommer emot dem står de kvar och kollar i det längsta. Först när jag är några meter ifrån dem vänder de sig bort och går. I maklig takt... Det gör att vi kan träna massor på att göra flanker, att gå lugnt mot dem och att driva dem åt olika håll. Himla kul är det!!! Det kanske inte ser så kul ut när vi går varv på varv runt hagen, men det är det. Jag lovar! varvräknaren Koy

I mörkret är alla katter grå. Så även vår vita. Han låg och sov på mattan nedanför mattes säng i natt. Och jag låg där uppe i min soffa. Men vid tvåtiden på natten vaknade jag och kände mig ensam. Så jag gick ner till sovrummet och hoppade upp i sängen och lade mig ovanpå matte. Det gillade hon inte. Hon fräste "gå ner" med ilsken röst och viftade med ena armen. Och Jag hoppade. Ner på mattan vid mattes säng. Oh shit! Så det lät när jag landade rakt på en sovande katt!!! F'låt då! Jag som bara ville gosa lite... Kattplattaren Koy

Idag har matte vårkänslor! Solen skiner så hon fick för sig att renovera cykeln. Sagt och gjort. Två nya däck med slangar som håller tätt, nytt lyse och lite smörjning på växlarna gjorde cykeln helt OK igen. Och sedan var det dags för min första cykeltur. Det gick jättebra! Jag fattade jättesnabbt att det bara handlade om att springa bredvid cykeln och det var ju kul! Ända tills jag kom på att det luktade gott i diket bredvid och tänkte kolla närmare... Då hojtade hon högt! Så fick man inte göra! Okey då... Vi springer vidare.... Tills vi möter en av områdets bästa tanter. Henne vill jag hälsa på! Men det fick man inte heller... Bara springa och springa.... Hördudu matte! Nu får du lugna ner dig! Det är du som brukar tjata om att jag ska ta det lugnt - och nu är det du som jagar på. Hur ska du ha det egentligen? Cyklisten Koy