Idag var en riktig skitdag! Inte mycket som har varit kul alls. Det började med en morgonpromenad tidigt på morgonen. Innan man egentligen hunnit vakna. Men OK - det var väl inget större fel med den, förutom att det var tidigt... 

Men sen... Vi åkte till jobbet och matte jobbade - vi sov... Som vanligt ganska trist... Så gick vi ut på lunchpromenad. Det var då det började... Farbror Abbe mår inte bra! Och det märker naturligtvis  både jag och matte. Men vi hanterar  det helt olika. Matte håller på och pjoskar och frågar hur han mår och tar extra hänsyn, m.m Jag passar på... Att dra lite extra i kopplet...  att hinna först fram till trädet som behöver vattnas... Att först kolla in vem som gått här före oss... Osv.. Men efter lunchpromenaden och en stund till på kontoret blev matte så orolig att hon tog med oss och åkte till veterinären. Men jag fick inte följa med in. Jag fick stanna i bilen. Men vet ni vad? Kan ni fatta vilken tur vi hade? Min "mormor" jobbade just idag. Det var hon som svarade när matte ringde och sa att vi var på väg, och hon tog hand om matte och Abbe när vi kom in. Det gjorde det lite bättre i alla fall, även om Abbe var risig. När veterinären hade undersökt och kommit fram till att Abbe hade ont i magen och gett honom lite behandling fick vi gå ut på en promenad. 

Sedan fick jag ligga i bilen igen, medan de funderade över behandlingen av Abbe. Ordinationen blev vila, dietkost, medicin och kontroll under helgen och återbesök på måndag. Men sedan fick jag också komma i centrum... Jag fick kramas med in "mormor", dvs min mammas tvåbening. Det var härligt! Och hur jag än ser ut, eller hur jag än beter mig kommer jag alltid att vara "bäst" för henne. Det gillar jag!  Helst skulle jag vilja att alla tänkte så. 

Simply the Best- Koy 

Nu har vi varit och tävlat agility igen. Och åter igen kommer matte hem med en åtgärdslista. Hon är delvis jättenöjd med dagen, men... Det finns några detaljer att slipa vidare på. En av dem är att träna på att hantera starter med en lååång raksträcka där jag får upp farten - och sedan ska det bromsas för att svänga, eller ta ett hinder där man måste sakta in först - typ slalom, eller så. En annan är att träna på att springa och tänka. Samtidigt. Idag funkade det senare jättebra ett halvt lopp, antingen första eller sista halvan. Men matte vill att det ska kunna fungera ett helt lopp. Inga små krav hon har. På mig... Undrar om hon kommer att gå vidare i planen med att ställa samma krav på sig själv också? I så fall kanske det kan bli riktigt bra det här. Men hon har ju en stor nackdel. Hon är inte så snabb. Och ju äldre hon blir desto mindre chans att hon ska hinna ifatt mig. Vill till att hon blir riktigt snabb i skallen och klurig då för att kompensera upp den bristen och att hon blir bättre på att berätta för mig hur hon tänker, så kan jag göra jobbet med att springa fort. Det gör jag så gärna! 

Koy - med hjärnkoll... 

Nu gör vi gemensam sak, KF och jag... Vi protesterar å det skarpaste!!! Nu får det faktiskt vara nog! Här kommer det ännu en hundkompis och sover över. Det är väl i och för sig helt OK tycker jag (det håller inte katten med om) det är ju till och med lite kul att få någon annan att busa lite med. Men därifrån till att börja göra anspråk på Vår matte... Vi är inte alls överens om att matte behöver leka med inackorderingarna. Och inte heller sitta och klappa på dem och gosa med dem...det är faktiskt tillräckligt att vi konkurrerar om uppmärksamheten. När vi är ute i skogen och leker får gästerna alltid mer uppmärksamhet än vi. Är inte det konstigt. Om de är så dumma att de springer iväg så kan de väl få göra det då? Varför hålla på och krusa? 

Avundsjuk Koy

Det är tidig morgon och solen bryter fram genom dimman. Mistlurarnas tutande från farleden hörs ofta och det är blött i gräset av dagg. Vid slottet där vår hage ligger rustar man för bröllop och efterföljande fest så vi bestämde oss för att åka dit och väcka upp slottsdamerna tidigt idag. Inte för att vi blivit inbjudna till bröllopet utan för att matte hade bestämt sig för att vi skulle träna vidare på att jag ska lägga mig när hon säger ligg - och inte fem steg senare... Detta trots att fåren framför mig rör sig. Detta görs med fördel utan bröllopsgäster som publik. Ibland kan man nämligen skönja en viss irritation i mattes röst under denna träning. Dessutom kan det ju vara på sin plats att våra lockiga tanter är uppstigna, pigga och fina när bröllopsgästerna väl kommer.   

Vi började med att matte tog fram den extremt långa linan som vi ofta tränade med förra året. Linan fick jag ha hängande efter mig när jag fick gå framåt i lugn takt för att väcka upp tackorna där de låg och kvartade under träden. Så tog vi en promenad runt hagen då jag fick fösa fåren framför mig i lugnt tempo och varje gång matte sa åt mig att ligga så kände jag också samtidigt en rörelse i linan. Många, många gånger har jag lagt mig i det blöta gräset idag och nästan lika många gånger har jag rest mig upp i lugn takt igen och fortsatt framåt... Ett jättebra och nyttigt träningspass, som vi avslutade med att jag fick springa i full fart runt hela hagen och lägga mig i balans och sedan hämta fåren en kort bit till matte. Himla kul var det, och mycket enklare när jag både får känna och höra vad hon vill samtidigt. Det är ju faktiskt lite svårt att samtidigt lyssna på henne och höra de där konstiga orden när man är fullt upptagen med att tänka på vad man själv håller på med. Det är ju också klart enklare nu när matte börjar fatta vad det hela handlar om så hon inte säger fel så ofta. Men ett problem kvarstår med min matte - hon är envis med att hävda att det är hennes order som gäller. Oavsett om hon har rätt eller fel. Så det är bara för mig att fortsätta träna henne på att ge rätt order oftare. 

Blötlagd Koy

Jag har tråkigt. Matte och husse bara pratar. De har knappt hunnit träffas i veckan så nu ska allt avhandlas. Men jag då??? Varför bryr sig ingen om mig? Jovisst, vi var och träffade de lockiga tanterna i morse, men det är ju länge sedan nu. Sedan dess har farbror Abbe fått vara i fokus i flera timmar och sedan har matte suttit i möte och så har vi åkt bil jättelänge för att komma hem. Och sen då? Matlagning, prata, prata, prata... usch så trist. Så jag letar efter nåt kul... Träningsryggsäcken står på golvet i hallen... Finns det nåt kul i den tro? ... Jo, jag hittade en freesbee! Den lägger jag mig och tuggar på... eller inte... Den tog matte tillbaka... Men om jag fyndar nåt annat då? En pipleksak kanske kan va nåt? .... Eller inte.... Matte kommer och tar den också, stoppar tillbaka den i ryggsäcken och stänger till... Så går hon och sätter sig igen... ...och nu då? .... Vad kan man hitta på? .... Var kan man hitta nåt kul?... Hon har en träningsväst hängande på en galge i hallen... Undrar om det finns nåt kul i den?!! ... Hmmm... Hur gör man för att nå upp dit och kolla? Jo  - om jag ställer mig på stolen till ryggsäcken - då kan det nog gå... Lite svårt att hålla balansen... Men, det gick! Hon hade en pipis i den också! Härligt!!... Ända tills hon kom på mig.... NU finns den inte längre! Jag bara undrar- var finns den nu??? 

Korpen Koy

Hemma klassar de mig som huligan. En fotbollshuligan. Det innebär att det är jag som förstör fotbollen. Men det är bara delvis sant. Jag håller på och plockar av all den fula reklamen de har satt utanpå bollen bara. Resten är helt. Så vad gnäller de för? Vill de verkligen skryta med att de gett mig en billig reklamboll? En sådan kan man ju inte visa sig med bland de stora killarna! Då är det mycket bättre att den ser väldigt välanvänd och utsliten ut... Så jag jobbar på det just nu....

Satan Koyowitch

Nu har min matte fått en ny rolig idé. Jo, jag menar det, jag gillar den här idén. Nu har hon fått för sig att vi behöver träna på att tävla i agility och det innebär ju att jag får köra ännu mer. Det är kul! Men vi är inte riktigt överens om hur det ska gå till bara. Matte envisas med att säga att jag måste samla ihop mig och lugna ner mig. Och hon påstår att jag kör för fort. Men hallå! Borde inte hon ha fattat ännu att det går på tid??? Hon har ju kört agility i flera år nu. Och om man tävlar om att köra banan på kortast tid, då har man inte tid att ta det lugnt. Eller?Matte vill att jag ska ligga stilla och lugn ända tills det är dags att starta och sedan tycker hon att jag ska vänta in henne i banan. Men så kan vi ju inte hålla på, då blir vi ju omkörda av alla! Nej, jag har bestämt mig för att det måste gå att trimma även en gammal matte. Jo, det ska gå! Med lite mer träning så... Koy the coach

Vad är Hästens sängar i jämförelse med Hundens soffor? Nada! Jag har ju för vana att provligga alla tillgängliga soffor varje natt och därför vågar jag påstå att jag vet vad jag talar om. De jag väljer håller en hög klass. Idag har jag testat bilsäten också och lämnat mitt expertutlåtande.... Husse lämnade oss i bilen utan att stänga till lastgallret mellan bakluckan och baksätet. Då tog jag för givet att han ville att jag skulle testa de stolarna också. Baksätet var helt ok kan jag berätta, men förarsätet var ganska nedsuttet och betydligt trängre. Passagerarsätet där fram var också sådär. Så jag testade baksätet igen. Och det blev klart bättre när man sparkat ner lite grejer som låg i vägen. Jo, det blev godkänt. Men bästa platsen var ändå i bakre delen av bilen. Liggande på rygg på en filt, tätt tryckt mot den stängda bakluckan kan jag sova riktigt gott och då är det inte heller någon som ser mig. Då får man vara i fred. ända tills husse får för sig att jag är på rymmen... Då blir man väckt av att han står utanför och gapar. Kojprovaren Koy