Mina tvåbeningar är som de flesta andra verkar det som. Matte städar och fixar och husse tänder grillen. Idag har de dessutom besök av två små tvåbeningar, två tjejer som är jättebra på att klappa oss. Länge! Men när husse börjar plocka fram korv och kött att lägga på grillen då har vi inte riktigt tid att ligga still och njuta av gosandet. Det kan ju hända att han tappar nåt och då är det bäst att hålla sig framme. Jag erbjöd mig att hålla koll på grillningen när husse började skära sallad och sånt, men det tyckte inte husse var någon bra idé. Otacksam typ! Men det gjorde jag ändå. På avstånd... Jag har full koll och jag håller på att lära mig det här. När jag blir stor ska jag bli grillmästare. Farbror Abbe ger mig sitt fulla stöd och lovar att provsmaka allt jag lagar. :) När det började lukta sådär riktigt gott, då var det klart sa husse och gick dit och hämtade maten. Och så gick de och satte sig vid bordet för att äta. Men jag tror att han glömde en bit på grillen. Ja, jag är nästen säker på det. Tänk om det är så... Tänk om det ligger nåt kvar som blir alldeles svart för att han har glömt det... Då kanske det blir helt oätligt.... Jag måste nog kolla...eller? Jo, jag gör't! Jag smyger ut till grillen utan att någon ser mig. Hoppar upp och puttar undan locket. AJ! Så varmt det var! Och locket landade med en skräll på altangolvet. Oj då, inte så diskret direkt! Nåja, som blivande grillmästare måste man ju få lov att misslyckas någon gång ibland. Nästa gång... Då ska jag visa dem! Griljerande Koy

Nu är jag lite bekymrad för min matte. Hon är skum. Det verkar som om hon har någon form av tvångstankar. Alltså såna där om att man bara måste trampa på vissa ställen eller gå under en stege för att det inte ska hända nåt otäckt. Idag har vi varit på min andra agilitytävling. Alltså riktig tävling med officiella resultat. Och då var hon konstig. Först var det jätteviktigt för henne att jag trampade både i början och slutet av varje balanshinder. Och det vet jag ju att det är. Sån har hon varit hela tiden, så det har jag lärt mig. Och jag gjorde det helt utan anmärkning idag. Klart godkänt alltså! Men... Så var det det där med hur man ska gå runt pinnar. (Tur att de inte har en stege som man ska springa under en massa gånger också). Jag vet ju att det är jätteviktigt för henne hur jag går in mellan de där slalompinnarna också. Det har vi tränat mycket på. Alltid med första pinnen till vänster om mig när jag går in... Bla...bla...bla... Men idag hängde hon upp sig på var jag gick ut ur slalomen också. "Fel!" Sa hon. "Gör om och gör rätt!" Och det sa hon sisådär där en fem - sex gånger innan det dög... Vad tror hon händer om man genar lite i banan? Kommer himlen att rasa ner? Eller blir det missväxt och svår nöd? Troligt??? Jag undrar jag om det här är nåt som går att behandla? Terapihunden Koy

Idag har vi varit och träffat några kompisar till matte. Tantkompisar. Vi har blivit klappade, kliade och gullade med, det gillar både jag och farbror Abbe. Men så har de tillrättavisat mig en massa gånger också och påstått att jag är ohyfsad som kikar under kjolen på tanterna. Det kan jag inte hålla med om. Jag tycker att jag är rätt så hyfsad på det. Och snabb. Och ingen kan missa att ge mig uppmärksamhet när jag gör så;) Men jag har charmat tanterna också. Och kramat dem lite. Alla mår ju bra av en kram då och då och jag har lärt mig att det också är ett bra sätt att få mycket uppmärksamhet. Och kanske kan man till och med tjäna nåt på det? Don Koy

I kväll blev jag för ovanlighetens skull inte riktigt mätt. Det skulle allt vara gott med lite efterrätt. Farbor Abbe som alltid är positivt inställd när det gäller mat håller naturligtvis med. Men matte har åkt iväg hemifrån så det lär inte bli nåt träningsgodis än på ett tag i alla fall och husse somnade i solen på altanen när han hade ätit upp sin mat. Det enda som finns framme är torrfoder i kattens skål och det står högt uppe på en bänk i köket... Hmmm... Man får inte gå upp på bänkarna i köket, det vet jag, så detta är ett problem.Och Abbe skulle aldrig komma på tanken att göra nå´t sån't så honom har jag ingen hjälp av... Han har å andra sidan lärt mig att det som ligger på golvet det får man ta. Då gäller det bara att hinna fram först, annars är det kört. (Matte är inte helt överens om den spelreglen, men hon är klok min matte, så hon väljer vilka strider som är värda att ta. Han är ju trots allt en labrador.) Så då är frågan hur jag ska lösa detta? Hmmm... om jag bara sticker fram nosen lite grann så når jag bara till kanten på bänken. Men om jag ställer mig upp på bakbenen blir jag riktigt lång.... och då kan man putta den där brickan som skålen står på ut mot kanten...och OUPS - så trillade den...och så ligger all kattmaten strödd över köksgolvet. Så det kan bli!   ... och nu gäller det att vara snabb! Men vet ni vad? Jag hann inte njuta av min framgång alls - för plötsligt kom husse flygande - och det var tydligt att nu var det bäst att dra sig tillbaka... en stund i alla fall.

Småhungrig Koy

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Och nu på morgonen var vi ute på en vanlig morgonpromenad i skogen. Abbe och matte lekte inkallningsleken - den när Abbe springer i full fart mot matte och hon belönar farten med att kasta iväg bollen så han får jaga efter den. Själv lekte jag min egen "bakhållslek". Den går ut på att jag lägger mig i bakhåll så varken matte eller Abbe ser mig (framförallt inte Abbe) och sedan genskjuter jag och snor bollen före Abbe hinner fram. Elakt - men kul!  Jag hade lagt mig nedanför en slänt och matte och Abbe var där uppe. Jag hörde Abbes steg när han kom springande. Jag såg bollen flyga i luften över mig och Abbe tog avstamp och hoppade. Samtidigt startade jag som skjuten ur en kanon. Och så hände det... Kraschen var ett faktum! Två kraftpaket av rörelseenergi som kolliderar i luften omvandlades till en enda stor tung päls med åtta ben som rullade runt på marken.   Men vilken tur att vi känner varann så väl och att vi vet att det inte var något elakt menat. För vi reste på oss - tittade förvånat på varandra - och sprang vidare. Och jag visade farbror Abbe var bollen låg och lät honom ta den. Den här gången....

Kamikaze - Koy

Idag har matte provat sina vingar. De bar inte! Hon föll som en fura. Rakt ner i berget. Krasch, bom, Bang. aj som F... Osv... Blodet droppar... Och hon är grinig... Sånt som händer. Ibland, men ändå ganska sällan... Själv har jag bara missat land när jag hoppade från båten. Men jag hade flytväst så det gjorde inte så mycket... Jag fick simma ganska långt för att kunna komma upp, men det var bara kul. Jag borde kanske haft flygväst förstås, men... ;) Kan inte jag få prova igen? Om jag springer på och av båten flera gånger så kanske det händer igen? Det kan jag väl få? Det är ju rätt spännande. Snälla! Provflygare Koy.

I går hade vi lite nya utmaningar att tackla. Vi höll på att bli kvar på en ö, jag matte och Abbe, medan husse var ombord på båten. Vi hade lagt till på en jättefin ö och det var varmt och soligt. Jag och Abbe badade och matte började fundera på om hon också skulle bada när vinden vände och det började bli lite hårdare vindbyar. Det blåste fortfarande inte så mycket, men tillräckligt för att inte vara lika varmt längre. Och så kom det svall från en båt som gick förbi och då slog kölen i en sten. Husse gick ombord för att fixa. Och han fixade och fixade, men det blev inte riktigt bra. Med den här vinden slog vi i stenar hela tiden. så de fick dra ut båten längre ut från land. Nu kunde vi inte längre hoppa ombord direkt från en klippa utan vi fick lov att ta gummibåten till hjälp. Men det är bra träning säger matte. Sånt behöver man kunna, så det var bara att prova. Men det var svårt. Fören på en segelbåt är jättehögt upp när man själv är i en gummibåt. Och en gummibåt gungar mycket. Men genom att kliva på matte och bli upplyft lite så gick det bra för både Abbe och mig att komma ombord. Att sedan ta sig ner i gummibåten igen, via badstegen i aktern var värre. Det var mycket läskigare att hoppa ner i den där gungiga båten, men husse tog emot så det gick. Nästa steg var att ta sig i land från jollen och då ville matte att vi skulle hoppa i vattnet och gå på en massa hala stenar och dra in gummibåten, så att hon själv skulle kunna komma i land torrskodd. Trodde hon ja! Jag stod uppe på kanten på gummibåten och balanserade istället till husses stora glädje. Han skrattade och sa till matte att där fick hon för att ha lärt mig balansera på en pilatesboll. Men Abbe, den ögontjänaren, hoppade givetvis i vattnet och bogserade oss land. Som en scout ställer han upp för sin matte. Alltid redo när det gäller att bada. Gummibåtsexperten Koy

I morse var vi ute på uppdrag. Ett riktigt uppdrag. Vi skulle leta saker eftersom en tvåbening hade tappat sina bilnycklar i en hästhage. Vi kom ner till stallet och fick veta att de pysslat med att sätta upp stängsel igår, och sedan var nyckeln borta. Trist. Så vi gick dit och jag fick börja leta. Inte för att jag hade en aning om vad jag letade efter, men det var kul ändå. Ett tag. Men när jag hade markerat flera staketstolpar och dragit i eltråden och tydligt visat att den stinker människa - utan att de var nöjda för det blev jag lite frustrerad. Vi fick leta varannan gång, farbror Abbe och jag. Men ingen av oss hittade någon nyckel. Men vi letade vidare. Matte poängterade många gånger att vi skulle leta nära dem, eftersom det var ganska nära till vägen, där alla bilar åker. Det var blött i gräset efter nattens regn och ganska många störande lukter efter en massa djur som rört sig, men vi skötte oss bra ändå. Och vi jobbade på. Och jag hittade en massa saker som den här tvåbeningen hade tagit i, men de påstod hela tiden att det var fel saker... Hon hade gått och skruvat fast en massa krokar i stolparna som man sedan drar eltråden igenom, men trots att jag markerade många var det ingen som var rätt. Och vi letade... Och letade... Men till slut fick vi ge upp utan att ha hittat nyckeln. Då tänkte matte att vi i all fall behövde få hitta nåt så hon "planterade" ut en boll. Och så skickade hon Abbe. Han sprang ut en bit. Tittade på matte och sedan sa han " nej, nu orkar jag inte mer. Har du nåt där ute får du hämta det själv!" ... Och sedan fick jag hämta in bollen... Men nu är det nog... Slarvar de bort nåt mer nu får de fixa det själva. Sakletare Koy