Idag har det varit si så där... vi fick en morgonpromenad, men sen fick vi vara ensamma hemma i flera timmar medan matte och husse var ute på olika håll och fixade saker. Sedan kom matte hem och hämtade oss, och så åkte vi till klubben och rastade och tränade agility med våra kompisar. Det var kul! Men sen åkte vi hem och då satte matte igång och städa, tvätta och vattna blommor - och som vanligt allt på en gång... Och så började hon dessutom laga middag mitt i allt ihop. Det gick sådär... tyckte matte och husse. Abbe och jag tyckte det blev helt OK, för deras middag blev plötsligt vår;) Det var enligt matte oätligt - men det ansåg inte vi. Vi gillar torra, hårda köttbitar. Det är helt OK om man jämför med vårt vanliga torrfoder. Det är också torrt och hårt - men inte kött... Till mattes försvar kan man konstatera att hon inte tillbringade mycket tid i köket under matlagningen. Till mig brukar hon säga att jag ska koncentrera mig på en sak i taget! Snacka går ju... 

Provsmakare Koy

Jag har tagit på mig en ny arbetsuppgift här hemma. Jag kollationerar och om det behövs så rensar jag lite också. Det kom jag på i veckan att det är ett lämpligt jobb för mig. Matte var nämligen borta på konferens och då behövde husse min hjälp - ansåg Jag. I vanliga fall brukar han säga "nu har jag lagat maten, så då får du fixa faten" och syfta på att matte ska ta disken... Och eftersom hon var borta så tänkte jag hjälpa till... Husse stekte korv en kväll, tog med sig sin mat och gick och satte sig för att äta. Överskottet lämnade han på bänken i köket, med avsikten att göra matlåda och ta med till jobbet nästa dag. Men hur skulle jag kunna veta det? Jag kan inte läsa hans tankar. Så jag kollade hur det såg ut på bänken i köket medan han satt och åt. Och där låg det en massa korv kvar. Så jag rensade bort den och så passade jag på att fördiska skärbrädan också... Men min husse blev inte alls glad åt min hjälp! Det tycker jag var småaktigt!!

Idag fixade matte middagen och medan de satt och åt gick jag ut i köket för att kolla läget... Men när jag stod på bakbenen och kollade om det fanns nåt som behövde städas bort på diskbänken - då såg matte mig... Jag undrar om jag kommer att få behålla det här jobbet. Jag tycker i alla fall att jag fixade det riktigt bra! 

Kontrollanten Koy

Nu har vi varit hos veterinären igen, med farbror Abbe. Idag kom han ut därifrån med en väst på sig, full med sladdar som sitter fasttejpade mot kroppen. Föga klädsamt vill jag påstå! Och inte speciellt tufft;) Men de ska visst mäta hur hjärtat uppför sig under ett dygn, så nu hoppas vi att det händer nåt konstigt också. Enligt veterinären är det jättebra om han får ett krampanfall till, så de kan se om det är hjärtat som är orsaken, eller inte. Men han ser ut som rena rama självmordsbombaren. Det värsta är nog att även han märker att alla tittar snett på honom. De kanske tror att han är en farlig typ? En sån som inte borde röra sig ute bland alla oss andra.  Alla kan ju inte veta att detta är världens snällaste hund, även om jag tycker att det syns på långt håll... I kväll fick han vara med och visa lite moment på mattes allmänlydnadskurs och så fick han agera störning mot de andra hundarna och göra hundmöten. Det gick jättebra och ingen vågade ens fundera på att hota honom... Inte så konstigt kanske med den där outfitten? Den där måste kunna göras mycket snyggare. Och med bättre passform. 

Designer Koy

Lita aldrig på en tvåbening med dammsugare! Det har farbror Abbe alltid sagt, men jag har ärligt talat aldrig fattat varför. Förrän idag. Idag är hon sig inte riktigt lik, min matte.

Det började i veckan som gick med att både Abbe och jag har blivit getingstugna här hemma på tomten. Hon har sett dem, de slöa getingarna som flugit ner och satt sig i huvudet på oss och stuckit till. Helt oprovocerat! Usch så dumma de är. Det gör ju jätteont! Så matte har börjat fundera över var de kommer ifrån och så upptäckte hon ett getingbo i slipersen bredvid vår uppfart. De ska inte vara där, tänkte hon och bestämde sig för att se till att de flyttar.

Men en av dem tyckte inte att det var någon bra idé. Så han stack min matte. Om han hade frågat mig först, så hade jag kunnat tala om att det är oklokt att göra så. Men han frågade inte. Och nu är det krig! Och hon drar sig inte ens för kemisk krigsföring. Hon är grym! Utrustad med en dammsugare och en sprayflaska med radar tog hon sig an uppdraget - att utrota dem! (Nu var det inte längre tal om någon flytt. Nu skulle de dö!) Hon startade dammsugaren och höll slangen mot deras ingångshål och så sprayade hon radar rakt in i hålet... OJ vad det surrade. (Jag stod instängd i hallen och tittade ut genom fönstret och matte fick springa undan flera gånger för att de inte skulle komma åt henne igen.) Så gjorde hon en ny attack - och dammsög upp alla vimsiga getingar som flög ut. Så höll hon på lääänge idag och sedan, när det verkade vara slut på surrande elakingar stängde hon av dammsugaren, stoppade påsen i en plastpåse och knöt till och slängde den i tunnan. Så reta aldrig en tvåbening med dammsugare. Det kan gå riktigt illa.

Övervakaren Koy

Ingen har väl trott att min matte skulle börja köra rally? Även om husse ofta anklagar henne för att köra fort, så är det bara ute på vägarna. Den senaste tiden har hon dessutom passat sig extra noga, för hon lyckades visst missa att hon åkte förbi en fotoautomat härom veckan, och de bilderna måste man betala massor för trots att de inte var nåt vidare bra.  

Igår var hon i alla fall på Rallykurs med Abbe, utan bil. Eller - jag låg ju i bilen men den stod still på parkeringen, medan de knallade runt på planen. Matte var kartläsare och förare och Abbe skulle bara göra det han blev tillsagd. Det går till så att man går en bana med en massa skyltar, där det står på vad man ska göra. Så man behöver ha en läskunnig tvåbening med sig som berättar vad det står, så man kan göra rätt. Och det gjorde Abbe, så det gick riktigt bra. Och kul var det också, sa de. Synd då att jag inte ick vara med. 

Men jag fick köra lite agility sedan, när Abbe fick ligga i bilen och vila. Så då provade jag också att köra lite rally-tempo, men det pallade inte matte med riktigt. Hon ville bara att jag skulle gasa på sista rakan, hela resten av banan skulle gå lugnt och kontrollerat... Men det är ju så kul med lite race, här och där. Och jag tycker det är ganska så svårt att vara återhållsam på agilityplanen. 

Speedy Koy

Vaddå "bar gärning"? Och vad menar du med "syltburk"? Det här är kattens matskål! Ingen syltburk!.. Jag förstår inte vad du menar? Vart vill du komma? 

Ja, det är tidigt på morgonen. och ja, jag ligger med tassen i kattens matskål på min sovdyna. Och...??? Den låg här och det var lite rester kvar på botten av den, så jag har bara diskat den ju. Gör det nåt? Hur den kom hit har jag ingen aning om. OM jag har vetat det så har jag glömt det nu! Och skeden på golvet vet jag inte heller nå't om. Det är väl katten som har sparkat ner den, eller det kanske är husse som har tappat den?? Vad tror du om mig egentligen, matte? Inte skulle väl jag...??

Anklagad Koy

Nu har vi varit på återbesök på djursjukhuset igen. Ja, jag fick som vanligt stanna i bilen, men farbror Abbe blev undersökt. Igen. Idag fick han kissa i en burk och bli fotograferad på insidan, men ingenting... och nu ställer sig matte och husse frågan: ska vi fortsätta till nästa nivå? Det här lutar åt att den här svåra frågan - vad är det för fel på Abbe - kan bli en riktigt dyr historia att utreda. Kan vi inte bara bestämma oss för att det inte är nåt fel och lägga ner det här? Han kanske bara är en riktig hundokondriker? Vi provar att bestämma oss för att sätta fokus på allt som är bra istället.Som jag, till exempel. Du matte brukar ju säga att det är det som är bra som ska uppmärksammas mest och förstärkas. Det tycker jag låter bra! 

Åsidosatt Koy

Plötsligt kom matte på att det snart blir kväll och mörkt ute. Oj, nu måste vi snabba oss för att hinna ner till fåren och ge dem lite nytt vatten och byta batteri. Ja, till elstängslet alltså. Fåren går inte på batteri;).

Vi får åka med båda två, så Abbe slipper vara ensam hemma. När vi kommit halvvägs ser vi att himlen är alldeles mörk in mot stan, men den är fortfarande ljus ut mot havet till, och det är dit vi ska. Vi hinner nog innan det blir regn. 

När vi kommer fram lämnar vi Abbe i bilen med bakluckan öppen och går in i hagen. Då blir det plötsligt alldeles mörkt. Matte bestämmer sig snabbt för att börja med att byta vatten, så hon slipper stå i regn och göra det. Så jag får order om att lägga mig ner och vänta och hon går för att hämta slangen. Då plötsligt börjar det blåsa upp och så kommer regnet. Inom loppet av ett par - tre minuter blir himlen svart och det blåser kuling och regnar på tvären. Och där ligger jag i en fårhage och väntar medan matte byter vatten åt fåren. Tackorna har tagit skydd under ett träd och står tätt tillsammans och ser ut som om de inte tänker gå någonstans alls. Punkt Slut. Men jag vill ju... Men så bestämmer matte att detta inte är kul alls. Hon är redan blöt och frusen så hon bestämmer att vi ska hem. Vi får träna inne istället säger hon. Men... Så kan du väl inte göra, matte? Jag får ju inte ens valla katten där hemma. Nu känner jag mig grundlurad! 

Koy som är blåst på konfekten.