När vi kom upp i skogen nu på morgonen försvann tre vita rumpor i full fart. Vi stannade omedelbart både farbror Abbe och jag och då blev vår matte alldeles överlycklig och gav oss en massa beröm. Var inte det konstigt? Fast de är lite konstiga ibland de där människorna. Min människa är dessutom rejält klumpig. Hon tappar en massa saker i skogen nästan varenda dag, och vi måste hjälpa henne att leta upp dem. Idag bad hon oss sitta o vänta medan hon själv gick runt o letade ett tag, sedan ropade hon på mig och jag skulle först sitta bredvid henne innan hon pekade åt vilket håll jag skulle ut o leta. Jag hittade en skinnbit som jag tog med till matte och då blev hon jätteglad. Så fick jag vila medan Abbe fick leta o han hittade en träpinne, en sån där de brukar ha i spåren ibland. Sedan ropade matte på mig igen. När jag kom till henne pekade hon att jag skulle springa stigen tillbaka igen, o mycket riktigt, på nå't sätt hade det fastnat en strumpa i en trädgrn.Totalt hittade vi tre skinnbitar, två strumpor, en träpinne o en spännen i gummi, som vår matte tappat. Det är allt tur att hon har oss:)Voff oc hej! Koy