Min matte påstår att jag har fel. Hon säger att stolar inte alls är till för att jag ska nå upp bättre, utan för att tvåbeningar ska sitta på dem. Kan det verkligen vara sant? Vad är det för mening med det i så fall? Signatur?: oförstående Koy

Jag har ju berättat tidigare att vår matte är rätt klumpig, och därför har hon tränat oss till att hjälpa henne hitta saker som hon dräller omkring sig. Nu har det hänt att hon tappat en vante i skogen någonstans. På riktigt alltså. Vilken tur för henne att det hade snöat i natt så hon fick hjälp att komma i håg var hon gått någonstans. För ärligt talat är hon helt värdelös på att ha koll på det också. Hon kan inte ha nå't luktsinne! Efter drygt halva promenaden upptäckte hon att hon tappat en vante och så skickade hon oss att leta, en i taget. Jag fick börja, men jag hittade inget, så vi gick en bit tillbaka och så bad hon Abbe att springa och leta, men han kom också tillbaka utan fynd. Då gick vi ännu längre tillbaka och matte kunde se sina egna skoavtryck så hon visste rätt bra var vi gått, och så syntes det var vi stannat och lekt tidigare, på spåren i snön. Sedan fick jag leta igen, och jag hittade den!! Nu var det ju en ganska enkel grej att hitta eftersom det stinker matte om hennes vante, men det som är lite knepigt är att vi inte brukar springa så långt bort från matte för att leta. Och nu hade hon ju inte själv någon aning om var det var, så den enda ledtråden var ju att leta där hon hade gått. Kul var det i alla fall - att det var jag som hittade. Fyndarkungen Koy