Idag har vi varit ute och jobbat på tomten. Och visst är det lite konstigt att violen blommar och syrenerna har bladknoppar så här års? Samtidigt som matte och husse tömmer blomkrukor och ställer undan grillen och utemöblerna. Ovanligt sent ändå säger de. När matte höll på ute på altanen stod dörren på glänt, och då måste jag naturligtvis putta upp den och gå ut och kolla läget. Hon hade plockat ihop en massa saker och ställt på ett bord där ute... Spännande. Jag vill kolla.... Men det är ju högt upp... men när hon går iväg kan jag passa på.... Så jag hoppar upp på bordet och kollar på blommorna, en hopvikt duk och en kam som hon glömt ute. Inte särskilt intressant, men ändå.... Och just då kommer hon tillbaka. Naturligtvis! Typiskt! Tagen på bar gärning igen!!! "Det finaste man har sätter man på bordet" säger hon och skrattar... Och så försöker hon låta allvarlig när hon kommenderar: "gå ner därifrån!" Det gick sådär;) 

Koy med koll på läget 

Nu har hon snackat färdigt! Tänk så tyst och skönt det kan bli! Men inte ger hon sig för det - nu ska vi då plötsligt lära oss nåt nytt. "Tysta leken" kallas den enligt matte och den går ut på att vi ska fatta vad hon vill utan att hon säger det. Hon bara pekar, klappar och väser och hoppas att vi ska försöka förstå. Dessutom vill hon helst att vi ligger still o sover idag - för det gör hon. Sjuk e hon och ligger mest i sängen. Himla trist!!! Jag har förstått att vi då också ska vara lidande, lugna, tysta och snälla. Men... Nu har vi varit det i flera timmar! Kan vi hitta på nåt annat nu? 

Det är tur att hon inte är sån här så ofta. Det är till och med så man kan uppskatta hennes babblande och tjat lite mer redan nu. Även om jag gillar att mysa så finns det gränser;) Hon är helt klart mycket roligare när hon vill göra nåt med oss. 

Uttråkad Koy

Idag när vi kom ner till våra lockiga tanter var det en av dem som hade gått och lagt sig för att vila. Inne i fållan. De andra gick och käkade utanför och tog inte stor notis om oss när vi kom. Vi stängde av strömmen och klev in i hagen. Hej, hej. Hemskt mycket hej... Ingen bryr sig nämnvärt om vår ankomst. Matte säger att jag ska gå långsamt framåt - så det gör jag... då går fler tackor in i fållan. Som en tydlig markering till oss; Vi har ingen lust alls att gå runt hagen framför en hund idag igen! Ok säger matte - så bra, vi stänger om dem. Där kan de stå. Så kan vi prova att träna delning. De övriga som står utanför och trycker sig mot fållan stirrar skeptiskt mot oss. Matte ställer sig på andra sidan tackorna och så lockar hon mig att gå framåt, mellan fållan och tackorna - rakt fram emot matte. De som stod utanför flyttade faktiskt på sig när jag kom. Wow! Jag kan! De har lite respekt för mig i alla fall.   

Sedan fick jag putta iväg de tre tanterna en bit och hindra dem från att vända tillbaka igen... De här tanterna gillar inte mig nå´t vidare. Det har vi märkt tidigare, men de har fått lov att lära sig acceptera mig. Och de är inte rädda för mig, utan snarare tvärt om. De är ganska dryga mot mig... Det är en svart tant som ofta är lite småtjurig och går och drar benen efter sig när jag kommer, en vit rätt kraftig dam som ofta går ut ifrån den övriga flocken och ställer sig och stirrar på mig, och så en vit långhalsad tant som idag var på ett himla humör. Hon var faktiskt ganska dum och protesterade mot allt jag kom med och hon försökte flera gånger vända och springa tillbaka till dem som stod kvar i fållan... Puh,  vad jobbigt det här blev! Jag måste verkligen ha koll åt flera håll samtidigt. Dels ska jag lyssna på matte annars blir hon sur. Så ska jag hålla koll på de som ska puttas iväg från fållan - och stoppa alla försök att ta sig tillbaka. Vi låtsades att just de här tre skulle behöva flyttas iväg ganska långt från de andra - en för mig helt ny övning som blev ganska svår tack vare den obstinata tanten. Hon fick för sig att hon skulle gå åt ett helt annat håll än de övriga två. Och fick hon inte gå tillbaka till fållan så skulle hon till ett annant hörn av hagen. Hur gör vi nu då? Jag kan ju inte vara på flera ställen samtidigt... Vilken tur att jag är snabbare i tassarna än vad matte är i huvet! Jag hinner en bra bit innan hon ens uttalat sina order. Det är synd bara att hon har lite otur när hon tänker, så hon ger mig fel instruktioner. Annars hade vi varit helt överens...

Splittrad Koy

Igår var vi med husse på jobbet. Vi låg inne på kontoret och jag hade span genom fönstret. Det började närma sig gå hem-dags och jag längtade faktiskt... Garageporten stod på glänt upp emot gatan och husse gick omkring och plockade ihop efter dagens jobb. Då kommer det plötsligt in en lirare genom porten. En ganska liten figur med brun päls och lång kal svans springer ner i garagegången. Men hallå! Husse! Får han vara här??? Husse! Hallå! Kolla bakom ryggen! Min frustration är total. Jag är instängd och husse ser inget... vov! Vov! Husse!!!! Då vänder sig husse om och upptäcker råttan. Men vet ni vad han gör? Han stampar i golvet och går emot råttan och börjar mota ut den. Själv! Han tänker inte ens tanken att släppa ut mig och låta mig hjälpa till. När han har en specialist på plats, så borde han väl använda den? Jag vill också! Fy så orättvist! 

Förbisedd Koy

I morse morrade min matte. Hon lät riktigt grinig när hon klev in i duschen och det visade sig att vi inte hade något varmvatten. Hon blev snabbt klar där inne och så gick hon genast och väckte husse. Då morrade husse... Va? Klart vi har varmvatten! ... ända tills han skulle duscha... Det kom inget varmvatten... Då morrade han igen! Men han hade inte tid att ta tag i problemet då. Så det fanns kvar tills han kom hem i kväll. Vem i hela friden har snott vårt varmvatten? Ner i källaren och kolla varmvattenberedaren... Och där - mitt uppe i elektroniken sitter boven - och han som har orsakat kortslutning har inte en chans att hinna undan. För han är en snigel. ... Och min husse gillar inte sniglar nå't vidare... Och mindre nu än tidigare... men nu har vi i alla fall varmvatten igen. Åter igen har jag fått det bekräftat - det har sina fördelar att vara kvick i vändningarna;) 

(över)levande Koy

Det gjordes inga fynd idag heller. Inga sågspån, inga hjärnspöken och inte en enda liten tomte hittade de på loftet hos Abbe vid dagens undersökning. Det var ju i och för sig himla bra, för i natt har matte legat och vevat runt rejält vill jag lova. Man får ju inte en blund i ögonen när man ligger i fotänden av hennes säng och hon är så där orolig. Eftersom de inte hittat nå't på någon annan undersökning heller som kan vara förklaringen till hans konstiga anfall så hade hon förberett sig mentalt på det värsta... Så gott det nu går. Men det fanns ingen skymt av någon tumör heller. Frisk som en nötkärna kan man säga om hans hjärna (och kanske är den ungefär lika stor också? Hihihi ) ja, hela hunden verkar oförskämt pigg och frisk för sin ålder. Man kan ju undra hur många fel de skulle hitta på min gamla matte om de började undersöka henne så här noga? Att de skulle hitta både spöken och tomtenissar det är vi i alla fall ganska övertygade om, ifall de kollade närmare på hennes skalle. 

Hoppas vi kan få en bättre nattsömn nu! 

Pömsig Koy

Igår hade matte dåligt samvete för att vi legat ensamma ganska länge. Det gillar jag! Att hon har dåligt samvete alltså. Hon är mer benägen att skämma bort oss då. Och det är bra! Så vi fick en lång rolig skogsrunda med en massa nosarbete på kvällen och innan de lämnade oss ensamma igen hittade hon på att ge oss mysgodis att pyssla med medan de var borta. Hon fyllde en varsin kong med leverpastej åt oss som vi fick ligga och snaska på. (En kong är en ihålig gummigrej som håller att tugga på.) Det har jag inte fått på jättelänge, inte sedan jag var liten valp. Det är så mysigt för det räcker verkligen en hel kväll - och även halva natten. Och när det var slut i min, långt efter att de kommit hem igen, gick jag och letade rätt på farbror Abbes och så tog jag slumpen i den också. Sedan gick jag och väckte matte för att berätta att det var slut. Men hon hade lite svårt att fatta. Så jag tog med mig den tomma kongen till sängen och slängde den i huvet på henne. Då förstod hon vad jag sa, men påfyllning - det blev det inte :(. 

King Kong Koy

Idag har vi inte fått ligga på kontoret alls. Istället har vi fått lov att ligga instängda i bilen hela förmiddagen. Vårat kontor ligger nämligen under det som brann i natt och nu var det rök- och sotskadat, så där får man inte vara på ett tag.

Men bara för att man blir arbetsplatslös blir man inte arbetslös säger matte. Tvärtom! Hon fick en himla massa att göra, och inte alls det som var planerat från början för den här dagen. Vi skulle faktiskt ha varit med husse idag, men allt blev upp och ner- vänt den här morgonen. Vilket uppvaknande! Telefonen ringde och hon fick veta att hon skulle vara på möte kl. 08.00 för att få veta vad som gällde. En snabb runda i skogen med oss och sedan iväg. Och så kööööö på grund av en krock. Och så alla dessa bilister som ska tränga sig och ta sig fram fortare än alla andra. Jag kan berätta att idag var INTE rätt dag för sådant! Min matte var inte på humör att prioritera att andra skulle komma fortare fram i trafiken än vad vi gjorde. Ni kan tänka er hur det lät inne i bilen... Och vilka ord hon använde...  Två minuter över åtta kom vi fram och hon lämnade bilen... Först sprang hon runt där borta vid jobbet och pratade med folk om försäkringar och skadesanering och sånt som vi inte fattar nåt av. Sedan kom hon tillbaka till bilen och då kunde inte ens hon själv neka till att hon stank! När hon satte sig i bilen för att köra hem och duscha o byta kläder var det knappt att vi stod ut med röklukten. Sedan har hon suttit vid datorn med telefonen i örat hela dagen och hon tog ingen notis alls om oss tills jag faktiskt sa ifrån på skarpen! Jag gick helt sonika fram till henne och ställde mig framför henne och skällde ut henne! Och då fattade till och med hon att det inte är någon mening med att bränna ut sig själv också. Det räcker nu! 

Koy i räddningstjänsten