Morgonen började idag med en promenad runt området i lugnt tempo så min sjukskrivna farbror Abbe skulle orka med också. Han är opererad, så vi får inte springa och leka alls nu:(Sedan fick jag åka bil med matte, och Abbe fick va kvar hemma. Hon körde in på en väg i skogen o stannade där, sedan gick hon iväg och lämnade mig i bilen. Hmm... Undrar vad hon gör då....Hon kommer tillbaka, sätter sig och kör en bit till, parkerar och går iväg på nytt.... Mysko.... Undrar vad det ska bli.... Men hon kommer tillbaka och kör iväg igen. Nu åker vi till klubben och tränar lite agility en stund. Jag håller på och lär mig att gå över en balansbom. Precis som om det skulle va svårt... Men matte har fått för sig att det ska vara på ett speciellt sätt precis i början och slutet av bommen, och det är det vi jobbar med. Dessutom håller jag på att lära mig gå zick-zack mellan en massa pinnar. Det är lite svårt att förstå att det ska va så himla noga, det kan väl inte göra nå't om man missar lite här och där? Och så tränar vi på att starta o svänga... Det är rätt kul faktiskt.När vi jobbat ett tag fick jag vila i bilen medan matte höll på och träna med några kompisar oxå. Men det tycker jag är orättvist!Sedan åkte vi tillbaka till skogen igen och då visade det sig att matte hade varit ute och skräpat ner med grejer som jag nu fick spåra mig fram till. Det är kul! Den här gången var det dessutom en och en halv timme som passerat mellan att matte gått där till att jag fick börja. Men det gick jättebra. Matte var supernöjd när jag hittade en braständsticka på marken. Visst är det konstigt att de där tvåbeningarna kan bli glada över så konstiga grejer. För att inte tala om hennes lycka över att jag återfann en liftkortshållare i plast, en läderbit och en gammal söndertuggad tubsocka. Sedan åkte vi en bit till med bilen och letade upp de sista sakerna hon spritt ut i skogen. Nåja, nästan allt blev återfunnet. Två braständstickor ligger faktiskt kvar någonstans. Om ni hittar dem kan ni behålla dem, jag tycker inte att de är speciellt fina faktiskt. De är inget vidare kul att leka med heller, de går sönder så lätt. Det är tur att hon har mig, tänk så skräpigt det skulle bli efter henne annars! Nu är jag trött. Det tar på krafterna att vara underbar!Spår-Koy