Min allra finaste ägodel är ett speciellt fynd jag gjort. Alldeles själv. Det är ett rådjurshorn som jag hittat i skogen. Det är det bästa jag hittat under min ettåriga livstid och jag leker ofta med det, eller ligger och tuggar på det. Det är otroligt hållbart och det märks inte mycket på det att det är så väl använt. Men idag blev det lite kris ett tag här hemma, då mitt horn försvann. Matte hade ont i huvudet så hon gick och lade sig på soffan och jag låg och tuggade på mitt horn. Men sedan kom jag på att jag kunde retas lite med Abbe, så jag sprang och slängde med det och försökte få Abbe att jaga mig. Men han nappade inte på det. Men så plötsligt landade det bakom en blomkruka i en hörna. Nu var frågan att lyckas få fram det igen... Hmmm... Den här blomman var riktigt tung. Hur gör man då? Jag provar att ta i ett blad och dra... Oj... Det gick sönder! Om jag provar att ta i stjälken och dra då? Oj, den lossnade... Och så blev det en massa jord på golvet... Men jag måste ju komma åt mitt horn! Om jag lägger mig ner på sidan och sparkar på krukan med tassarna kan jag få den att flytta sig. Men tungt var det. Men det gick! Ha, ha! Jag lyckades! Det är detta de menar när de pratar om arbetande hundar antar jag. Arbetar-Koy