...och vi har tydligen samma tider när vi går på promenader runt kvarteret. Nu har vi träffats flera kvällar i rad, till och med flera gånger under en promenad. Vi har skött oss riktigt bra och klarat att gå bakom dem utan att dra i kopplet och matte har varit riktigt nöjd med oss båda två. Abbe är väl i och för sig lite bättre på det än jag, men han har ju tränat i fler år också:). Och han börjar väl bli gammal och trött kan jag tro. Jag är inte alls säker på att han skulle orka att hänga med speciellt länge om vi fick utmana varandra i skogen. Men jag orkar! Tyvärr verkar de inte så pigga på att springa heller - de stirra mest på oss när vi kommer. Och det är lite svårt att fundera ut vad de vill när de bara står kvar och glor. Det är väl ändå inte så rådjur ska uppföra sig? Undrande Koy