I morse fyndade jag igen. Jag sprang lite före de andra. Mitt i kraftledningsgatan på berget låg nå't konstigt när vi kom på morgonpromenaden. Det luktade skumt så jag stannade på lite avstånd och sträckte mig framåt för att försiktigt kolla vad det var för nå't . Beredd på att hastigt kunna hoppa baklänges stod bakbenen kvar medan framtassarna flyttade sig framåt... Närmare och närmare så jag blev jääätte låååång... Det var en hög med fjädrar, och den låg väldigt stilla så jag vågade mig fram för att nosa på den. Det var en fågel och den mådde inte nå't vidare... Den hade nog kraschat in i ledningarna ovanför. Kan man få fart på den igen tro? Jag provade med ena tassen och puttade lite på den, men det hände inget. Så då tog jag den andra tassen också och puttade åt andra hållet. Ingen reaktion nu heller. Konstigt. Men nu har Abbe och matte fått syn på vad jag håller på med och Abbe är ju en sån där fågelapportör, så nu är det risk att han snor mitt fina fynd... Nu är goda råd dyra. Hur ska jag göra?? Och om inte Abbe tar den är det risk att matte snor den istället... Jag får lov att bära iväg den själv! matte ropar på mig, men jag låtsas att jag inte hör. Gapar stort och... Blääää!!! Fy! Vad äckligt!!! Hela munnen full med fjädrar! Tvi!! Nä, den kan man inte ta i munnen! Den får helt enkelt ligga kvar där. Man kan ju inte spara på allt... Sägs det. Fågelhunden Koy