När vi skulle gå hem från jobbet idag träffade vi en mycket trevlig man i hissen. Han log och pratade snällt med mig när vi skulle kliva in, så jag snabbade mig fram och trängde mig fram till honom före Abbe och var precis på väg att hoppa upp på honom när matte reagerade. Hon stoppade mig, men han var så snäll den här mannen att han bara ville klappa på mig ändå. Även om jag var lite busig... Han skulle också ned till garaget så vi fick gå i kort koppel med matte men bredvid honom hela vägen. Det var ganska svårt faktiskt eftersom han ville småprata snällt samtidigt som matte spände ögonen i oss och krävde att vi skötte oss. Efter en bit kommenterade han och berömde att vi kunde gå så fint utan att dra. Han skulle bara veta ... Han såg inte att vi hade båda hennes tummar i ögonen.... Och han känner inte vår matte! MBL tror hon bara handlar om tvåbeningar på jobbet. Vi andra då? Har vi verkligen ingen talan? Överkörd Koy