Min allra finaste ägodel är ett speciellt fynd jag gjort. Alldeles själv. Det är ett rådjurshorn som jag hittat i skogen. Det är det bästa jag hittat under min ettåriga livstid och jag leker ofta med det, eller ligger och tuggar på det. Det är otroligt hållbart och det märks inte mycket på det att det är så väl använt. Men idag blev det lite kris ett tag här hemma, då mitt horn försvann. Matte hade ont i huvudet så hon gick och lade sig på soffan och jag låg och tuggade på mitt horn. Men sedan kom jag på att jag kunde retas lite med Abbe, så jag sprang och slängde med det och försökte få Abbe att jaga mig. Men han nappade inte på det. Men så plötsligt landade det bakom en blomkruka i en hörna. Nu var frågan att lyckas få fram det igen... Hmmm... Den här blomman var riktigt tung. Hur gör man då? Jag provar att ta i ett blad och dra... Oj... Det gick sönder! Om jag provar att ta i stjälken och dra då? Oj, den lossnade... Och så blev det en massa jord på golvet... Men jag måste ju komma åt mitt horn! Om jag lägger mig ner på sidan och sparkar på krukan med tassarna kan jag få den att flytta sig. Men tungt var det. Men det gick! Ha, ha! Jag lyckades! Det är detta de menar när de pratar om arbetande hundar antar jag. Arbetar-Koy

...och vi har tydligen samma tider när vi går på promenader runt kvarteret. Nu har vi träffats flera kvällar i rad, till och med flera gånger under en promenad. Vi har skött oss riktigt bra och klarat att gå bakom dem utan att dra i kopplet och matte har varit riktigt nöjd med oss båda två. Abbe är väl i och för sig lite bättre på det än jag, men han har ju tränat i fler år också:). Och han börjar väl bli gammal och trött kan jag tro. Jag är inte alls säker på att han skulle orka att hänga med speciellt länge om vi fick utmana varandra i skogen. Men jag orkar! Tyvärr verkar de inte så pigga på att springa heller - de stirra mest på oss när vi kommer. Och det är lite svårt att fundera ut vad de vill när de bara står kvar och glor. Det är väl ändå inte så rådjur ska uppföra sig? Undrande Koy

Vi kan snurra andra hållet, andra hållet, andra hållet med... Idag har jag fått valla igen och eftersom det bara gick bra i vänstervarv sist, så fick vi träna på högervarv den här gången. Och nu kan jag det oxå! Eller rättare sagt; jag kunde det några varv i en liten fålla... Dessutom har jag fått prova att driva i en lite större inhägnad och det gick också bra. Vi fick beröm för att jag var så lugn och trevlig mot fåren. De skulle bara veta - det är jag ju alltid, mot alla:)) Koy

Jag har en egen bur. En sån där upp- och nedfällbar nätbur som matte kan ta med sig när vi åker bort ibland. Framförallt när vi ska sova på hotellrum vill hon ha den med, av någon anledning. Den har jag som koja hemma också, för hon vill att jag ska trivas i den. Det gör jag, men jag har ett problem. Jag kan inte öppna och stänga den helt själv. Så jag tränar och tränar. Nu när burdörren bara är stängd men inte reglad går det an - då går man fram och slår till den med en välriktad vänstertass, så flyger grinden upp och man hinner få in nosen innan den åkt ihop igen. Det är bra att kunna när man glömt nå't där inne, typ ett ben eller så... Och om inte annat är det kul bara att veta att jag kan. Så jag gör det om och om igen... Det är lättare att öppna den inifrån. Åtminstone när den inte är reglad. Då puttar man bara lite på den med tassen så går den upp. Om den är reglad får man böka lite mer. Men har man bara lite kraft i tassarna så är det bara att utveckla tekniken. Man tar spjärn med kroppen och håller emot bakåt och trycker framtassarna mot grinden tills den buktar lite utåt. Då trycker man till. Ett kort kraftigt tryck brukar räcka så flyger grinden upp.... Gör den inte det kan man prova att hålla in överdelen av grinden med tänderna samtidigt som man trycker underdelen utåt. Då blir grinden skev och det går lättare att slå upp den sedan. Nu har jag tappat ner en liten godisbit bakom buren, så den ligger mellan buren och väggen. Jag kommer inte åt den inifrån buren, och trots att jag klev upp ovanpå buren (det ligger en filt ovanpå så det gick att stå på den, men den bågnade lite) så lyckades jag inte flytta på den. Hmmm... Om jag ålar in under soffan som står bredvid, så kan jag hålla emot mot den samtidigt som jag kanske kan få in tassen bakom buren och nå min godis.... Försöka duger! ... Det gick! Men oj vad trött jag blev nu! Jag går in i min burkoja och sover en stund nu! Koy Houdini