Varför göra nå't enkelt om man kan krångla till det? Det blir ju en mycket större utmaning om man krånglar lite. Eller? För att ta sig till kattens matskål uppe på en bänk kan man tex. Ta vägen over en gungstol, istället för via rn vanlig stol som står stadigt. Och när man vill titta ut genom ett fönster så varför inte välja det bredvid hundburen? Då kan man klättra upp på ovansidan av en inte helt stabil nätbur och balansera fram till fönstret. Den största utmaningen kommer när man konstaterat att det inte hände nå't kul där ute och man ska tillbaka igen... Att vända uppe på den instabila nätburen utan att trilla i golvet är rätt svårt.... Men det går. Och när man fått en stor benknota att tugga på, varför inte ligga på rygg och hålla i den med båda framtassarna medan man äter? Visst finns det enklare sätt, men det är inte lika kul:)) Koy Krångelman

Dagens ungdom... Är ju bara ute efter att fira att det äntligen är sommar, att skolan är slut och att ha kul... Eller hur? Jag har ungefär samma motiv; äntligen sommar, att det snart är semester och att ha kul, samt att jag ska bli genomlyst. Så idag fick jag min första fylla. Och jag har blivit behandlad ungefär som ungdomar som åker in på Maria Pool med sin första fylla, tror jag. (Maria Pool är ett ställe inne i Stockholm som tar hand om överförfriskade ungomar. ) Man blir fasthållen, tillrättalagd och övervakad. Allt för att det inte ska hända några olyckor. Den största skillnaden är nog i vilken ordning saker och ting sker. En överförfriskad ungdom övervakas medan den nyktrar till och sedan får den skjuts hem. I mitt fall var det för att jag skulle bli röntgad, så när det var klart fick jag skjuts hem av matte för att nyktra till. En annan stor skillnad är att matte betalade för detta - det gör inte de flesta föräldrarna. De skulle i varje fall aldrig erkänna det. En svår utmaning som vi utsattes för där i väntrummet, och som säkert också många andra killar känner igen sig i, oavsett om de är två eller fyrbeningar var när Mr. Mastiff kom in. Jag hade fått mig en stänkare innanför västen som börjat verka när Han kliver in. Stor, maskulin och ... stooor! Han hade tassar som dasslock... typ... Och där var två av mina syrror... och jag. Klart att jag morrade, men det blrev inte helt bra... Tur att han var ung och oerfaren - han fattade att hålla sig på sin kant... Det tyder på att jag har det: Jag inger Respekt! Eller? Groggy Koy

När det har regnat kommer det fram en massa konstiga typer. Ute på vår väg ligger det långa konstiga saker som rör sig låååångsamt. Några med skal andra utan. De med skal är roligast. Om man fnyser på dem drar de ihop sig inne i skalet och då kan man putta till dem så de rullar iväg:)) Inne på vårt ljusa golv kom det nå't konstigt gående också. En svart, rund grej med en massa ben på. Typ en huvudfoting... Den rörde sig rätt fort, men den luktade inte mycket. Jag sniffade ordentligt rakt ovanför den och då var det som om den fick hålla i sig för att inte dras upp i min nos. Så då fnös jag lite istället och då höll den på att blåsa iväg... Konstig typ. Den drog ihop sig och låg rätt still medan jag kollade på den, men så fort jag tittade bort slängde den ut alla benen och sprang. Så då sträckte jag ut tassen och höll fast den. Sen sprang den inte mer... Varför då? Entomolog-Koy

Ännu en regnig morgon när matte skjuter på att kliva upp ur sängen. Det är sååå trist! Men jag gör som vanligt - hittar på nå't själv... Jag letade bland mina saker och hittade två gamla pipisar. Den ena med pip kvar i. Det var en stor hård sån där kong wubba-grej som det blivit punka på. (ja, det bara blev så...igen...) Att det var punka på den gjorde att det inte var lika svårt att få ljud i den som vanligt, och att det dessutom blev annorlunda ljud än vanligt. Det blev ett mycket tydligt pys-ljud som omgärdade pipljudet. Kul! Jag tränade en stund på övervåningen, med bara katten som publik, men han är som vanligt rätt ointresserad av vad jag håller på med. Så jag bestämde mig för att skapa ett litet uppträdande. Jag satsade nedför trappen med pipgrejen i munnen; pip-pip-pyyyys, pip-pip-pyyyys, ( ackompangemang från trummande tassar: badom, badom, badom...) ett långt skutt upp i sängen pip-pip-pyyyys, och ned igen och upp för trappen pip-pip-pyyyys. Så kom jag på att om jag tryckte olika så lät det på annat sätt, så jag fick till pip-pys-pip, och pyyyys -pyyyys - pip också, så jag tog ett varv till, men den här gången skrattade de båda två när jag kom ner, så då showade jag lite extra i trappen. Matte konstaterade att jag visar klara anlag för freestyle, så vi får se... Det kanske blir nå't inom showbiz för min del:)) Entertainer-Koy

Nu har hon plötsligt ändrat på reglerna i vår lek, igen. Hur just är det på en skala ,1 - 10? Först var det så att den som först vände när hon ropade fick henne att kasta bollen låååångt bakom sig, så man fick springa fort! Jättekul! Och jag vände snabbare och snabbare, eftersom Abbe nästan alltid vann bollen. När jag blev lite större ändrade hon reglerna så att det var den av oss som satsade fullt när vi sprang mot henne som fick bollen kastad. Men nu, när jag både vänder snabbast och springer fortast och därför nästan alltid vinner, har hon plötsligt ändrat på reglerna igen. Fräckt tycker jag! Nu ska hon ha oss till att kunna stanna, eller lägga oss mitt i språnget också. Eller komma in till sidan istället för att växla ner och gasa förbi henne. Allt det jag är bäst på försvinner medan det Abbe redan kan ska premieras. Hmmm... Är det verkligen tillåtet med hur många regeländringar som helst i lekar? Och är det verkligen bara tvåbeningar som ska få bestämma? Jag protesterar! Missnöjd Koy

Idag har vi varit på agilitytävling. Och jag fick inte vara med! Jag är för ung säger de, men jag är bra mycket större än många av dem som var där. Det är ungefär som för alla småbarn att gå på Gröna Lund (eller Liseberg) och vara för kort för att få åka berg och dal-banan... Man är väl inte sämre på att åka berg-och Dalbana för att man är kort??? Och jag kan köra en agilitybana bra mycket bättre än flera av dem som var äldre och fick vara med... Så, jag fick nöja mig med att vara publik idag. Medan matte och Abbe körde fick jag dock ligga i bilen, och det var väl lika bra det. Ibland är hon ju bara för pinsam vår matte... I första loppet lämnade hon Abbe att fixa det där helt själv. Hon drog benen efter sig och kom efter och hon berättade inte hur banan gick... Så'nt e' inte OK! I det andra loppet fick hon hjärnsläpp totalt och glömde bort banan! Båda gångerna blev det disk... Men, men... Med mer träning så kommer hon nog att lära sig...:) Jag fick i alla fall vara med och titta på under delar av tävlingen och då fick jag träffa en massa tvåbeningar som kommit dit bara för att gulla med mig. (Inte så troligt?) Nåja, de fick det stora nöjet att gulla med mig i alla fall:)) .Dessutom behövdes det en heja-klacks-ledare, så jag tog på mig att organisera upp det. Vi var jättemånga fyrbeningar som var vid sidan av i olika tält och som hejade på dem inne på banan, men alla skrek (skällde) olika ramsor. Så jag tog mig ton - och tog i från tårna... Men då tyckte matte att jag var otrevlig, sa hon. Meeeeen! Hur svårt kan det va??? Jag KAN bli hejaklacksledare i alla fall!... Eller huligan kanske?... Cheerleader Koy

Det har varit kallt här i några dar. Och väldigt regnigt. Så husse har burit in ved för att elda i öppna spisen. Han tog det som stod närmast när han bar in ved sist och det var en lövkorg. En sån där i grön plast med en massa hål i överallt. Matte morrade lite om att det blir himla skräpigt, så han ställde den högt för att jag inte skulle nå dit. Högt, men ganska ostadigt ovanpå tidningskorgen.... Han tänkte inte på hur lång en Border Colie kan bli när han står på bakbenen.... Inte på hur nyfiken en liten BC-kille kan vara och han tänkte inte på hur lätt en lövskog är när den är nästan tom.... Och inte heller på hur mycket skräp det blir efter en massa ved... Men det gjorde inte så mycket tycker jag. Eftersom jag inte rymdes helt i korgen när den välte över mig var det ju bara att springa iväg en bit och skaka sig, så försvann det mesta ur pälsen:))Nyfiken i en korg... Koy

När vi var ute på promenad så fick jag en ny kompis. Lite oväntat faktiskt och jag förstår inte riktigt varför... Vi hade gått runt hela området och var på väg hemåt. När vi kom ut ur en skogsdunge och gick längs vägkanten var det en liten svartvit Pippi som slog följe med oss. Den flög från gren till gren mellan björkar och aspar i vägkanten, men hade full koll på mig hela tiden. Det verkade som om den ville säga nåt, men det var svårt att förstå vad den ville. Eftersom jag tycker det är spännande med allt som rör sig, så tittade jag på den hela tiden - så mycket att jag inte såg riktigt vart jag gick. Plötsligt snubblade jag på Abbe som hade stannat vid ett träd. Lite pinsamt... Men jag låtsades som ingenting... När vi stannade så stannade fågeln också och väntade, och när vi gick så fortsatte den flyga mellan grenarna i diket. Vilken kul typ! Matte tror att det var en svartvit flugsnappare. Kan det vara så att jag är den första svartvita kattsnappare han sett, och att det var därför han var så impad av mig? Hoppas i så fall att han har lite koll på sin egen storlek... Så han inte gör nå't dumt menar jag... Han lär bli proppmätt om han snappar en katt:)) Idol-Koy